Brister vid omhändertagande av barn

Publicerad 30 juni 2019

En ny rapport från barnombudsmannen visar på brister i vården av barn som omhändertagits med stöd av LVU

Omhändertagande av ett barn är en av de mest ingripande åtgärder som samhället kan vidta för ett barn och barnets familj. Vid ett sådant omhändertagande har samhället ett omfattande ansvar för barnet. Syftet med omhändertagandet är att ge barnet en chans till ett bra liv och ett barn som omhändertas ska aldrig få det sämre. Trots detta visar en ny rapport från Barnombudsmannens, ​Vem bryr sig – när samhället blir föräldrar – barns röst om att växa upp i den sociala barnavården, att det finns stora brister vid omhändertaganden av barn.

Omhändertagande av barn i olika situationer

Omhändertaganden av barn sker när samhällets generella välfärdsinsatser inte är tillräckliga för att garantera barnets välmående. Omhändertagandet kan ske antingen för att barnets föräldrar brister i omsorgen för barnet, eller för att barnets eget beteende är förenat med risker för barnets hälsa och utveckling. När ett barn omhändertas står hen under socialnämndens ansvar i den sociala barnavården. Barnet kan placeras i ett familjehem, på ett stödboende, på ett hem för vård eller boende (HVB-hem) eller på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Omhändertagandet kan ske i överenskommelse med barnets föräldrar enligt socialtjänstlagen, eller med tvång genom lagen om vård av unga, LVU.

Otrygghet efter omhändertagande

I Barnombudsmannens rapport framgår att bristerna i den sociala barnavården primärt är hänförliga till barnens trygghet, hälsa och skolgång. Angående barnens trygghet framgår att många barn, framförallt flickor, känner sig otrygga där de är placerade. Många barn uppger att de under sin tid i den sociala barnavården har utsatts för våld eller övergrepp av sexuell karaktär. Angående barnens hälsa handlar det framförallt om den psykiska hälsan. Många barn uppger att de har problematik som är hänförlig till psykisk ohälsa, exempelvis sömnsvårigheter. Angående barnens skolgång framgår avslutningsvis att barn i den sociala barnavården har sämre skolgång än andra barn. Detta beror bland annat på att många barn har varit placerade tidigare och att varje ny placering är påfrestande för barnet och ökar risken för skolavbrott.

Barn har rätt att klaga

Barn i den sociala barnavården har rätt att klaga på att saker inte står rätt till. Barnet kan exempelvis lämna klagomål och synpunkter till sin kontaktperson på socialtjänsten eller vända sig till den jurist barnet haft som ställföreträdare eller offentligt biträde, för att få hjälp. Barnet kan också vända sig till tillsynsmyndigheterna IVO (Inspektionen för vård och omsorg) eller JO (Justitieombudsmannen). Sverige har dock inte ratificerat det tilläggsprotokoll till barnkonventionen som ger enskilda barn rätt att klaga till FN:s barnrättskommitté med stöd av barnkonventionen. I rapporten framgår att många barn upplever att kontakten med stödpersoner och andra personer som ska vara tillgängliga för barnet är dålig. Det finns därför en risk att barn i den sociala barnavården inte upplever att deras synpunkter har någon betydelse.

Stärka barnperspektivet

I rapporten föreslår Barnombudsmannen ett antal åtgärder för att förbättra den sociala barnavården. Barnombudsmannens förslag avser ändringar som syftar till att stärka barnperspektivet i den sociala barnavården, att stärka kravet på barnets delaktighet, att vidta åtgärder för att minska ohälsan, att tydliggöra ansvaret för barnets skolplikt, att stärka barnets skydd mot våld samt att stärka barnets möjligheter till upprättelse. Barnombudsmannen strävan är att ändringar ska genomföras i samband med barnkonventionens inträdandet som svensk lag den 1 januari 2020.

Du kan läsa rapporten och mer om barnombudsmannens förslag här: https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/publikationer/ve m-bryr-sig-ar19-las.pdf​.